| Att leva med hjärtfel |
Att leva med hjärtfel, hur påverkar det ens vardag? Kan man träna som alla andra? eller kan man festa och dricka alkohol varje helg?
Jag föddes en höstdag i september år 1992, de hittade inget fel på mig, så efter några dagar skickades jag hem med min mamma och mormor. Vi bodde hemma hos momor för hon hade fått cancer. Jag var världens lugnaste bäbis, jag varken skrek eller gråt. Något min mamma och mormor tyckte var väldigt konstigt. Efter några dagar tog de mig till sjukhuset och de tyckte inte det va något fel nu hellre så de skickade hem oss igen. Några dagar till gick och min mamma och mormor var överbevisade att något var fel så de åkte in igen, och då visade det sig att jag hade hjärtfel.
När jag var 16 dagar gammal kördes jag in på operationsbordet för min första hjärtoperation, det gick riktigt bra.
Jag hade då coarcation av aorta, det innebär en förträngning av stora kroppspulsådern. Aorta är den stora artären som bär syre-rika (röd) blod från den vänstra ventrikeln till kroppen.
Efter min operation låg jag länge i kuvös, innan jag fick komma hem igen.
Tiden gick och jag blev 3-4 år gammal och fick brutal astma, något som är väldigt vanligt att ha när man har en medfödt hjärtfel. Under tiden började jag även med idrott, barn dans. Denna astma la sig vid 7-8 års ålder, då gick det över till ansträngnings astma.
Som hjärtopererad går man ofta på undersökning så man ser att allt ser bra ut och att allt har växt med från operationen. För mig såg det bra ut redan som barn. Att hålla på med idrott är ingen självklarhet när man har denna typ avv hjärtfel.
Som femåring började jag spela fotboll och fortsatte spela fotboll tills jag ar 15 år gammal. Jag hade tur, mitt hjärta tillät mig att hålla på med sport och idrott, vissa med samma operation kunde inte ens vara med på idrottslektionen på skolan. Mitt hjärta tillät mig spela fotboll på hög nivå, friidrott och annan sport jag ville. Jag hade aldrig problem att leva som vem som helst.
När jag blev 16 år gammal träffade jag andra ungdomar i samma ålder med exakt samma sjukdom och operation. Då insåg jag verkligen att jag var lyckligt lottad, jag var den enda som enbart behövd opererats en gång, de andra hade fått operera flera gånger. Minns speciellt en tjej, hon hade opererats 4 gånger redan, hon skulle operera igen. Fattar ni vilken tur jag hade, jag var helt frisk jämfört med de andra.
Under detta seminarie vi var på fick vi även gå igen alkohol intag och tatueringar. Tatueringar skulle man iallafall inte skaffa och alkohol skulle man vara riktigt försiktig med.
Idag är jag 23, och lever mitt liv som vem som helst förutom att jag kolla blodtryck vart 5:e år och ansträningsundersökning vart 10:onde år. Jag tränar 5 dagar i veckan. Jag har jobbat på kärnkraftverk och jag har 6 tatueringar i dagens läge, och jag har valt av träningsskäl att inte dricka alkohol. Jag har haft en sådan tur med min operation och jag är evig tacksam för att kunna leva exakt som alla andra.
xoxo